Tagg: vardagsfilosofi

Let 2017 be the year to look for the light in everyone

I am writing this in English so that my dear friends from all parts of this earth can understand.
I feel confident that my Swedish friends are fine with this.
It is 2017.
I wish you all a heartfelt Happy New Year!
I also wish that for myself, to remind us that we are all one, really.
We are all part of a life journey filled with challenges, but also filled with love and beauty, if we choose to see and feel it. In our longing for connection, in our lives with ten thousand joys and sorrows and in our hope to be really loved, forgiven and treasured-we are all one. This we share.

For me, 2016 was a mixture of emotions and experiences, as I belive is the truth for all of you, all of us. I had some wonderful moments and truly beautiful deep connections with people, something I am eternally greatful for.
I also got married to my love Mats Alinder, which is a truly magnificent celebration to, and of life.
But this year also brought with it a lot of worry and sadness for the world and how things are developing.
I have felt heavy and burdened, in spite of all my happiness and the miracles around me. I got a bit stuck I think.
What I have to remind me, and you, is that this is not a personal story or experience. It is a human experience. We all feel overwhelmed sometimes, and it is our mind that tells us that it should not be so. Not our hearts.

So let’s end the judging, the blaming. No one is benefited by reminding oneself of all the things we aren’t, or have not done so well. Still, we keep doing it. How weird. Why can’t we just be our own best friend? I heard the phrase ”Everybodys fault, no body to blame”, and I understand.
This new year, just one day old, I want to focus on the things that make me grow. I wish for you to do the same!

Inspired by my wonderful friend, Madeleine Arderup and her lovely painted card on this picture, I want to search for the light, everyday. And in every person and situation. Look at the flowers, how they stretch towards the light. You can do that too.

I want to see the sometimes hidden light in the soul of another, not forgetting myself.
I do not want to focus or analyze my shortcomings, nor on yours. I wish to leave behind my sometimes desperate intentions to change or heal the cracks, which do not make me a broken person, they rather let the light in, as Leonard Cohen so beautifully wrote.

Instead, I wish for us all to celebrate our strengths, beauty and gifts that we all have.
Please join me in this intention for 2017.
The world, and all of us need a loving touch. But do not forget that the willingness to serve is quite different from the willingness to please!
Please be careful and tender with yourself end the people you meet.
All my blessings and love to you all, and to myself, for this new adventure of 2017.

Morgonstund som kärleksförklaring

morgonstund

Jag älskar min morgonstund! Nåja, kanske inte just när klockan ringer och kroppen som är varm och sömnig under det sköna täcket bara vill ligga kvar …men om jag inte lyssnar på rösten som säger ”Nej, inte riktigt än, bara en liten stund till” vet jag att belöningen infinner sig en stund senare.

Jag släpar mig ner till glasrummet (det enda rummet man behöver enligt mig!) och lägger mig på yogamattan. Det är svalt i rummet så här års så jag behöver dubbla leggings och en varm tröja för att det ska kännas bra. Efter en stund kommer rörelserna av sig själva och yogan fyller och värmer mitt system på olika nivåer, inte bara kroppsligt utan också andligt.

Min avsikt är tydlig. Jag har bokat tid med mig själv, den människa jag kommer att ha den längsta relationen till av alla. Så märkligt att jag regelbundet bort-prioriterade henne under så många år. Det var så mycket annat som tycktes viktigare. Det var så många andra vars behov verkade mer akuta. Eller så var det bara så att det var mer bekant att vända sig utåt än inåt. Jag visste ju så väl hur man gjorde det! Dessutom tycker man sig få en identitet genom att finnas till för alla andra, för vem vill inte räknas till de goda och snälla och empatiska? För mycket fokus på sig själv kan väl bara leda till narcissism?

Avkopplingen blev istället en extra kopp kaffe eller ett glas vin snarare än en ett möte med den del i mig som längtade efter att bli sedd. Dessutom var det så ”alla” gjorde runt om. Inte visste jag att jag kunde stärka det vackra och det vakna inom mig bara genom att vända mig mot det en liten stund varje dag. Det där inombords som alltid funnits där och som jag kanske anat och någon gång då och då fått kontakt med. Dit är jag alltid välkommen och där finns något vidsträckt, orubbligt och fullständigt tidlöst!

Nu vet jag. Men det räcker inte att veta. Man måste vara villig att ta den där lilla pausen och bli en stund i det utrymme som då visar sig utan att omedelbart följa impulsen att fylla det med något. Det är aldrig själviskt att vända sig in mot sig själv, tanka, öppna fönstren och vädra det inre rummet. Tvärtom, det ökar bara vår förmåga att finnas för och lyssna till andra utan en massa ord eller aktiviteter. Det vilar något vackert och värdigt i det.

Det är svårt att tanka en bil i efterhand. Den har redan stannat och kommer inte längre utan måste bogseras. Eller om man tankar med fel bränsle. Du märker det efter ett tag, det är något som liksom gnisslar. Så min egen kärlekshandling till mig själv – varje dag – inkluderar alltid en stund av yoga, meditation och en reflektion över vad jag redan har och är istället för vad jag saknar.

Frukost som kärleksförklaring

Frukost som kärleksförklaring

Sedan kommer vi till nästa kärleksförklaring, frukosten. I morse blev det havregrynsgröt med linfrö, solros & pumpakärnor, chiafrön och kokos. Till det persika, fikonmos och mina eget plockade rönnbär. Inget konstigt, ändå så märkvärdigt. Ät långsamt. Se maten, känn smakerna och konsistensen på de olika ingredienserna. Kanske hörs det när du tuggar sönder rönnbären?

Låt bli datorn eller tidningen en liten stund. Ta in, eller som en av mina vackraste vänner Björn Natthiko Lindeblad kallar det: varsevarande. Bli varse hur rikt livet kan vara just i detta lilla och samtidigt stora ögonblick.

Tycker du att jag är för romantisk eller behöver verklighetsanknytning? Kanske det, men vardagslyckan är rätt lågmäld och inte så yvig utan döljer sig för det omedvetna sinnet. Ett vardagsliv kan vara fyllt av små mirakel utan att du märker dem. Ungefär som mellanrummen mellan orden i texten du läser nu. Du fokuserar på orden men mellanrummen har ett syfte och utan dem blir sammanhanget otydligt och ogripbart.

Vidga sinnet och gränserna för din perception. Ge dig själv en välbehövlig paus och se om du kan upptäcka något du vanligtvis inte lägger märke till. I dag. Finns ingen bättre dag.