Månad: september 2016

Meditation

När jag började meditera för sådär 25 år sedan trodde jag att det gick ut på att tömma sinnet på tankar. Att det skulle bli lugnt och tyst.

Oj oj, vilken kamp som började…Jag kämpade och stretade igenom ett olydigt och superaktivt sinne som fullständigt exploderade av aktivitet. Och kroppen!! Den surrade av rastlöshet. Känslorna avlöste varandra och jag var på en riktig jobbig berg-och-dalbana som körde fort!

Tänk om jag hade vetat att tankarna eller känslorna inte är ett problem! Eller om jag vetat hur jag skulle bemöta min kliande, pirriga och oroliga kropp!

För att överhuvud taget kunna stå ut började jag med guidade meditationer. Jag tog mig relativt snabbt genom de grundande energierna, för där hände det inte så mycket tyckte jag – rätt tråkigt där. Däremot uppehöll jag mig gärna i de högre frekvenserna – hjärtat och kron-chakrat och tredje ögat! Jag svävade iväg på äventyr och fantiserade om havsörnar och ljushissar upp till fantastiska ljustempel uppe i universums ljusa och upphöjda skikt. Å, jag ville inte komma ner…

Efter några år med ängla-meditationer och annat kände jag mig väldigt lätt och jorden jag gick på blev nästan overkligt tung. Mina tankar rörde sig fort, fort genom mitt system, jag gick fort, åt fort, talade fort. Jag liksom fladdrade fram med intensiv blick och ett allt ivrigare sökande inre. Jag var oerhört närvarande i alla andra, eftersom mitt hjärta var vidöppet, men jag kunde inte riktigt nå mig själv eller bli av med känslan av att inte vara framme där jag borde vara.

Jag visste inte riktigt var jag borde vara, men att jag inte var där än, det visste jag. Jag var helt enkelt inte tillräcklig, inget var bra nog. Antingen var jag för mycket eller för lite. Antingen hade jag för mycket omkring mig och blev överväldigad, eller så hade jag för lite stimulans och blev uttråkad och rastlös. Men framför allt kände jag mig avskild, separerad. Utan samhörighet och utan kärlek och förståelse för mig själv.

I dag har jag upptäckt en hel annan dimension av meditation. Som de flesta andra behöver jag grunda mig, hela tiden.

Jag börjar alltid en meditation med något som kallas Embodyment – kontakten med den egna kroppen. En slags mindful rörelse nedåt där andning, tanke, rörelse och känsla färdas på samma väg. Det är en medveten handling och en avsikt, intention att vägen är viktigare än målet. Om jag inte rör mig nedåt först blir rörelsen uppåt och utåt helt obalanserad och det är lätt att liksom blåsa omkull när det blir oroligt omkring oss. Eller så blir vi utbrända. Det går inte att tanka en bil i efterhand.

Om du kan få din andning eller en rörelse att kännas genom hela kroppen lindras känslan av separation. Du får en känsla av helhet, samhörighet med dig själv. Den är pålitlig och inte alls som den villkorade samhörigheten som bygger på andra människors godkännande.

Det hemliga huset

Jag har nog alltid varit lite konstig. Jag drömmer och filosoferar ofta, fantiserar och funderar om livet och om hur allt hänger ihop. Min kreativitet och nyfikenhet gör att min inre värld alltid är levande. I min inre trädgård är floran omväxlande, från vild och oordnad till en mer lågmäld, stillsam och marktäckande bördighet.

Inte så underligt att jag blir förundrad över det lilla huset som inte ligger så långt bort från mitt. Det ligger nära en stor, vit pampig byggnad som de flesta känner till och gärna vänder blicken mot, men detta lilla hus har en helt annan historia. Jag föreställer mig hur det skulle vara att leva i det. Hur det skulle kännas att titta ut genom fönstren från insidan. Huset känns både hemligt och spännande och jag kan stå länge och bara se på det. Nu är det åldrat och fönstren har satts igen, men en gång kanske det var fullt av liv där inne? Tänk om väggarna kunde berätta om husets själ! Tänk om utsidan kunde ge mig svaren!

Eftersom jag gärna filosoferar, har jag nu ytterligare en anledning.

Huset skulle kunna vara en metafor för vår fysiska kropp, som vi oftast ser på utifrån, inte sällan med kritiska ögon. Vårt yttre hamnar alltför lätt i fokus, medan vårt inre förblir ett mysterium. Trädgården skulle kunna föreställa vår klädstil, eller frisyr!

Välklädd? Slarvigt klädd? Omodern? Klassisk? Hippie? Hipster? Hopplös?

Hur ofta har vi inte värderat oss själva eller andra genom det vi ser på ytan?

Men matchar verkligen insidan utsidan? För att få reda på det måste jag ta mig in. Röra mig så förbehållslöst jag kan inne i huset, tända ljus och se vad som uppehåller sig där inne. Tänk om det är så att vi under en mycket lång tid sökt utanför oss själva för att känna oss nöjda och lyckliga, tillfreds på insidan? Fixa vårt yttre i oändliga självförbättringsprojekt…är det inte bara att skrapa på ytan?

Det enda som händer då är att jag blir beroende av yttre stimuli och bekräftelse för att känna mig lyckad, framgångsrik och tillfredsställd. Ju högre volym och mer färgglatt, desto mer effektivt!

Allt detta är ett missförstånd. Lyckan kommer man aldrig finna därute.

I alla fall inte långsiktigt. Den bor inom oss redan, men innan vi förstår det kan vi inte känna det lugn och den stadiga vardagslycka vi längtar efter.

Låt mig varsamt öppna upp mitt hus, tillåta mig själv tillträde. Det är ju ändå mitt eget hus! Tänk om du hittar en dörr som ännu inte öppnats! Tänk att gå in där och upptäcka något du inte visste fanns! Det är spännande! Och kanske lite läskigt…Men det gäller att gå tyst. Och vaket. Annars varken hör eller ser du något nytt.

Själv tar jag mig en tur i mitt hus de flesta morgnar under min dagliga meditation. Ibland är det stilla och välstädat där inne, andra dagar är det rätt stökigt. Men det är hemma.

Dagretreat för kvinnor 26/11 Falsterbo

Vi samlas för en dag i stillhet, djup vila och värmande gemenskap. Det blir storytelling, meditation runt brasan på fårskinnsfällar, meningsfulla samtal och läkande övningar.

Vi ger oss ut i naturen, äter god vegetarisk mat och ger varandra näring för kropp och själ. Delar av dagen fortgår i tystnad men det kommer att finnas flera tillfällen för dialog.

När: 26/11 kl 09:30 – 19:00
Var: Trädgårdsgatan 6, Falsterbo
Pris:
1200 kr
Vad ingår:
Meditation, storytelning, läkande övningar, lunch och middag.
Anmälan:
Använd kontaktformuläret under fliken Kontakt eller via mail till kristina@kristinadurr.se senast den 18/11

Meditation tisdagar

Vi börjar med uppmjukande yogaövningar för att förbereda kroppen att vara stilla, sedan fortsätter vi med en guidad meditation. Ibland sitter vi i tystnad. Klassen avslutas med en liggande avslappning.

Inga förkunskaper krävs.

När: tisdagar kl 17.30-18.45
Var: Östra Halörsvägen 20-11, Höllviken
Pris: Klippkort via Yoga i Höllviken (1 klipp 175 kr, 5-kort 750 kr, gäller i sex månader)
Anmälan: Använd kontaktformuläret under fliken Kontakt eller via mail till kristina@kristinadurr.se

Bröllopsdag

När Mats för nästan exakt fem år sedan klev av tåget på Göteborgs central för vårt första möte hade jag ingen aning om hur det skulle utvecklas.

Vad vi däremot förstod när dagen led mot sitt slut var att detta inte var ett vanligt möte. Något särskilt hade uppstått. Något rent. Något extremt tydligt.

När tåget långsamt började röra sig mot mot Malmö stod jag på perrongen med min handflata mot rutan och din hand mötte min på andra sidan glaset. Jag ville inte släppa din blick och när tåget försvunnit fanns dina ögon kvar i mina. Jag visste att detta var början på något viktigt. Och det visste du också.

När jag igår sa ja till mannen i mitt liv känns det som om min seglats på grumligt vatten är en helt annan, och passerad del av mitt liv.
Det otydliga är nu tydligt. Det oklara är rent och okomplicerat.
Självklart kommer det inte utan utmaningar, men min grund är stadig och jag känner mig modig utan minsta oro att förlora balansen som annars kan kännas otäckt.

Att snubbla eller vingla till är inte samma sak som att falla. Och om det ändå skulle ske, faller jag i din famn…
När jag lägger min hand i din, eller låter min kind vila mot din axel, upplever jag en samhörighet som om jag vore en av stjärnorna i en oändlig galax som tillhör ett ofantligt universum av tillit och kärlek som trots sin storhet ändå finns precis här, just nu i din varma handflata.
En oändlighet i en handflata. Tänk ett sådant mirakel!
Jag älskar dig!