Bröllopsdag

När Mats för nästan exakt fem år sedan klev av tåget på Göteborgs central för vårt första möte hade jag ingen aning om hur det skulle utvecklas.

Vad vi däremot förstod när dagen led mot sitt slut var att detta inte var ett vanligt möte. Något särskilt hade uppstått. Något rent. Något extremt tydligt.

När tåget långsamt började röra sig mot mot Malmö stod jag på perrongen med min handflata mot rutan och din hand mötte min på andra sidan glaset. Jag ville inte släppa din blick och när tåget försvunnit fanns dina ögon kvar i mina. Jag visste att detta var början på något viktigt. Och det visste du också.

När jag igår sa ja till mannen i mitt liv känns det som om min seglats på grumligt vatten är en helt annan, och passerad del av mitt liv.
Det otydliga är nu tydligt. Det oklara är rent och okomplicerat.
Självklart kommer det inte utan utmaningar, men min grund är stadig och jag känner mig modig utan minsta oro att förlora balansen som annars kan kännas otäckt.

Att snubbla eller vingla till är inte samma sak som att falla. Och om det ändå skulle ske, faller jag i din famn…
När jag lägger min hand i din, eller låter min kind vila mot din axel, upplever jag en samhörighet som om jag vore en av stjärnorna i en oändlig galax som tillhör ett ofantligt universum av tillit och kärlek som trots sin storhet ändå finns precis här, just nu i din varma handflata.
En oändlighet i en handflata. Tänk ett sådant mirakel!
Jag älskar dig!

Filed under Blog

Pilates, yoga- och meditationslärare i Falsterbo med djup kunskap om kroppens biomekanik och insikt om människans behov av att förstå sig själv. Kristina håller klasser, workshops, retreats och föredrag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.