Det hemliga huset

Jag har nog alltid varit lite konstig. Jag drömmer och filosoferar ofta, fantiserar och funderar om livet och om hur allt hänger ihop. Min kreativitet och nyfikenhet gör att min inre värld alltid är levande. I min inre trädgård är floran omväxlande, från vild och oordnad till en mer lågmäld, stillsam och marktäckande bördighet.

Inte så underligt att jag blir förundrad över det lilla huset som inte ligger så långt bort från mitt. Det ligger nära en stor, vit pampig byggnad som de flesta känner till och gärna vänder blicken mot, men detta lilla hus har en helt annan historia. Jag föreställer mig hur det skulle vara att leva i det. Hur det skulle kännas att titta ut genom fönstren från insidan. Huset känns både hemligt och spännande och jag kan stå länge och bara se på det. Nu är det åldrat och fönstren har satts igen, men en gång kanske det var fullt av liv där inne? Tänk om väggarna kunde berätta om husets själ! Tänk om utsidan kunde ge mig svaren!

Eftersom jag gärna filosoferar, har jag nu ytterligare en anledning.

Huset skulle kunna vara en metafor för vår fysiska kropp, som vi oftast ser på utifrån, inte sällan med kritiska ögon. Vårt yttre hamnar alltför lätt i fokus, medan vårt inre förblir ett mysterium. Trädgården skulle kunna föreställa vår klädstil, eller frisyr!

Välklädd? Slarvigt klädd? Omodern? Klassisk? Hippie? Hipster? Hopplös?

Hur ofta har vi inte värderat oss själva eller andra genom det vi ser på ytan?

Men matchar verkligen insidan utsidan? För att få reda på det måste jag ta mig in. Röra mig så förbehållslöst jag kan inne i huset, tända ljus och se vad som uppehåller sig där inne. Tänk om det är så att vi under en mycket lång tid sökt utanför oss själva för att känna oss nöjda och lyckliga, tillfreds på insidan? Fixa vårt yttre i oändliga självförbättringsprojekt…är det inte bara att skrapa på ytan?

Det enda som händer då är att jag blir beroende av yttre stimuli och bekräftelse för att känna mig lyckad, framgångsrik och tillfredsställd. Ju högre volym och mer färgglatt, desto mer effektivt!

Allt detta är ett missförstånd. Lyckan kommer man aldrig finna därute.

I alla fall inte långsiktigt. Den bor inom oss redan, men innan vi förstår det kan vi inte känna det lugn och den stadiga vardagslycka vi längtar efter.

Låt mig varsamt öppna upp mitt hus, tillåta mig själv tillträde. Det är ju ändå mitt eget hus! Tänk om du hittar en dörr som ännu inte öppnats! Tänk att gå in där och upptäcka något du inte visste fanns! Det är spännande! Och kanske lite läskigt…Men det gäller att gå tyst. Och vaket. Annars varken hör eller ser du något nytt.

Själv tar jag mig en tur i mitt hus de flesta morgnar under min dagliga meditation. Ibland är det stilla och välstädat där inne, andra dagar är det rätt stökigt. Men det är hemma.

Filed under Blog

Pilates, yoga- och meditationslärare i Falsterbo med djup kunskap om kroppens biomekanik och insikt om människans behov av att förstå sig själv. Kristina håller klasser, workshops, retreats och föredrag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.