Dagbok från Kullåkra 2 – 7 november 2018

Kullåkra Gård i morgonljus

Fredag 2 november

Äntligen tillbaka på gården! Jag har varit i Falsterbo hela veckan för att leda yoga i Höllviken, kolla på golv till nya yogastudion på Österlen och försöka välja färg till väggarna inne i stora huset. Det lutar åt ljust antikgrått som vi tror passar fint till de vackra snickerierna och de olika takmålningarna. Vi har också hunnit med att besöka en arkitekt i Örnahusen som verkar förstå vad vi behöver hjälp med för att designa yogastudion. Spännande!
I lördags var det fest i Skanörs hamn som anordnades av bästa väninnan Madeleine i Skanör/Falsterbo.
Men nu, en vecka senare är jag alltså tillbaka på Kullåkra. Jag känner hur allt lugnar ner sig, blir lite lättare och ljusare här. Jag märker också på Wilma att hon stortrivs!

Så fort jag tömt bilen som var proppfull med träningsutrustning och en massa annat blev det en långpromenad och en stunds besök på Svabesholm Kungsgård där det var aktiviteter i samband med Österlen lyser. Jag gick runt i den Engelska trädgården, köpte lite god choklad av Cake Cowboy och en burk färskost med smak av pepparrot från Vitaby Kyrkmejeri. Naturligtvis passade jag på att besöka Oriental Vintage och Apotekarns, två coola butiker som också finns på Svabesholm. Så glad att allt detta ligger bara en kilometer från vår gård!

Lördag 3/11

Två saker. Min mamma fyller år idag och goa väninnan Madeleine kommer på besök över helgen! Jag vaknade runt 6.30 av att det började ljusna. På med underställ, överdragsbyxor och gummistövlar för att ge mig ut att möta solen på östra kullen utanför huset. Jag får nypa mig i armen (igen). Det är så andlöst vackert. Jag sätter mig en stund på en sten i dungen för att bara känna in energin. Detta är en kraftplats som andas visdom och lugn. Fem stora stenar omgivna av fyra träd, bok och ek tror jag. Här tänker jag mig många meditationsstunder, både ensam och tillsammans med gäster på kommande retreater.

Meditation i stencirkeln i träddungen med utsikt över Hanöbukten

Efter frukosten med en riktig lyxgröt gjord på teff,  bovete och chiafrön kryddad med gurkmeja, kanel och kardemumma. Till det rönnbär, hemlagad äppelmos, banan, russin och kokosflakes. Jisses vilken dunderstart!

Antiinflammatorisk gröt med teff, bovete, chiafrön och havre. Gurkmeja, kardemumma och kanel, rönnbär, äpple och banan.

Så här gör du min antiinflammatoriska lyxgröt:

Jag blötlägger bovete, chiafrön och teff som legat i blöt över natten tillsammans med gurkmeja, kanel, kardemumma och en gnutta salt. På morgonen tillsätter man havregryn och mer vatten för att få rätt konsistens. Ett par matskedar pumpakärnor/solrosfrö-blandning samt lite russin och så rönnbär som jag plockade i somras och frusit in. Serveras med äppelmos från egna äpplen pimpat med en aning ingefära, banan och en nypa kokosflakes. Jag gör en rejäl laddning så det räcker flera dagar. Jag hade havremjölk till, men välj din egen favorit.

Nu är jag redo för dagens matematiska utmaning – jag har lovat Mats att mäta upp ytan på alla väggar som skall målas och golvytor som skall slipas så att vi kan beräkna hur mycket golvvax och färg som kommer att gå åt. Madeleine säger att det ser ut som om jag luktar på väggen!

Kristina mäter väggar och golv

Japp, det gick bra! Nu in och förbereda mat till kära väninnan. Det blir en sen lunch med tofu marinerad i ingefära, chili, vitlök, lime och söt soja. Till det serverades färsk grönkål kramad med citron och rapsolja samt rött ris.

Vandring på Stenhuvud och nästan jagad av en ko

Fframåt 16-tiden kommer vi iväg till Stenshuvud nationalpark för en långpromenad. Vi har med oss ficklampor för när det blir mörkt går det fort! Inte kul att gå vilse i skogen då.
När vi kommit närmare Rörums norra å och rör oss ner mot stranden mellan Knäbäckshusen och Stenhuvud har det börjat skymma rejält. Rätt som det är står det fem kor framför oss på stigen. Eftersom det är dunkelt är vi först osäkra på vad vi ser, men jovisst är det kor. Stora kor. Den längst fram stirrar nyfiket på oss, eller rättare sagt på Wilma. Det verkar som om min hjärna kopplade ur helt och  hållet, för jag plockar fram ficklampan och börjar vifta med den framför kossan som om den vore en light sabre från Starwars! Det är som om jag tror att jag skulle få korna att backa eller väja undan.

Tvärtemot vad jag hoppas på börjar kon röra sig raskt framåt mot oss med ögonen spända på Wilma som börjar bli lätt stissig. Eller så är det kanske jag som är det. Jag börjar gå åt sidan för att komma förbi, men kossan byter riktning och liksom joggar efter. Min kloka vän Madeleine säger tyst ”stå still”.
Vi stannar. Kon stannar men kan inte sluta stirra på Wilma som nu gärna vill fram och skälla.
Det blir mörkt fort och jag är inte helt cool med situationen. Jag erinrar min en kollegas upplevelse på Österlen veckan innan när hon blev jagad av en tjur och ramlade så illa att hon slet av ena fästet på hamstrings (musklerna på lårets baksida). Läskigt värre:
Efter en stunds stirrande på varandra, lyfter jag upp min sprattlande hund i famnen och går långsamt utan att vända mig om mot stranden. Benen vill springa, men hjärnan berättar att då springer kon efter. Hjärnan är Madeleine.
Kon följer efter en stund men verkar tröttna och stannar i skogen.
När vi kommer ner till stranden är vi grymt lättade. Vi går längs med vattnet och lyssnar på havet. Väl tillbaka vid Naturrum är det kolmörkt och vi möter en grupp människor med en guide som berättar halvläskiga historier om snapphanar och djävulsträsk.

Stranden vid Stenshuvud

Vi skrattar gott åt det hela vid middagen, särskilt mitt försöka att trolla bort korna med min ficklampa! Vi äter en gryta med röda linser och spenat kokta i kokosmjölk, ingefära och alldeles för mycket chili. Med en bit brieost, gott surdegsbröd och ett par glas naturvin blir middagen riktigt njutbar! Vi drar gudinnekort och pratar om vad vi längtar efter och vill förverkliga. Madeleine får gudinnan MAWU som berättar att hon är kallad till att arbeta för miljön. Helt underbart eftersom Madde sitter med i miljöpartiets styrelse och inte skulle ha något emot att representera dem i Bryssels EU parlament.

Mawu & Sarasvati

Jag får en annan gudinna som kallas SARASVATI och berättar att jag skall uttrycka mig själv genom kreativitet. Det är också en klockren uppmuntran eftersom jag har börjat känna en längtan av att dels börja måla (vill testa Vedic Art) men också komma igång med mitt skrivande igen.
Framåt 23-tiden kryper vi i säng som ett gammalt gift par med varsin bok och Wilma mellan oss i sängen. Jag hade gjort iordning gästrummet till Madde, men det var mycket mysigare att
sova i samma säng. Den är ju 180 cm bred så vi hade gott om plats.

Söndag 4/11

 Vi måste ha varit trötta för ingen av oss vaknade innan 7.45! Det är ovanligt för mig i alla fall. Hur som helst var det skönt att sova ut. Vi fick på oss överdragskläder och stövlar och ut på östra kullen, satt en stund på meditationsplatsen i dungen för att sedan gå vidare och se ut över havet och ner till Ulf Lundells gård. Jag undrar när jag kommer att få träffa min nya granne. Tänker att jag inte bara kan gå och ringa på…han är ju en kändis. Nå väl, förr eller senare blir det tillfälle att bekanta sig.

Blommor på fältet i november

Det är så mysigt att gå här med en av sina bästa vänner! Madde är lika begeistrad över platsen som jag. Vi talar om kommande retreater tillsammans och drömmer om att yogastudion skall bli färdig. Så småningom är vi tillbaka i gästhuset och äter en lång, stor och mumsig frukost.
Det smakar väldigt gott.

Vi hinner med en tur till i stora huset för att kolla på färgproverna och är rätt så överens om att den ljust antikgrå väggfärgen blir fin. Madde gillar mer färg egentligen, men jag och Mats tror att en lugn och ljus färg (inte vit dock) kommer att göra sig bäst.

Vi sitter en stund och myser i vår glasveranda med utsikt över Hanöbukten, fälten och kullarna och bara är. Wilma sitter i en egen fåtölj och bevakar sitt territorium ut genom fönstret.
Det börjar bli dags för Madde att åka hemåt. I morgon skall hon till Bryssel för att besöka EU parlamentet och behöver fixa lite innan. Men vi sitter kvar ett tag till. Hon ser på mig med ögon som jag svär på är lite blanka av tårar och säger ”jag vill inte åka härifrån”…
Exakt! Precis så känner jag med. Jag vill inte åka härifrån. Fast det behöver jag ju inte heller.

Måndag 5 november

Kullåkra Gård i dimma

 Ingen sol som tittade fram bakom trädtopparna i öster i dag. Dimman ligger tät och det är vackert. Jag kollar WhatsApp för att se vad som hänt i vår lilla grupp familjen Dürr. Hugo brukar skicka något under natten eftersom Guatemala är 7 timmar efter oss. När jag vaknar kl 6 är klockan 23 på kvällen hos honom. Han berättar om otroliga upplevelse i Mexiko där han tillbringat helgen för att delta i The Day of the dead.
Man hyllar sina älskade bortgångna nära och kära genom parader, altare med diverse godsaker och sådant som den döde tyckte om, målar sina ansikten, dansar, sjunger. Man tänker sig att de dödas ande återvänder till jorden för att fira tillsammans med alla dem som är kvar och lever. Det hjälper dem att hålla minnet av det bortgångne levande och hela traditionen är en hyllning till livet och dem som levt. Lite mer kraftfullt uttryck är våra gravljus.

 

Jag känner att jag inte gjort fysisk yoga på ett tag och bestämmer mig för ett morgonpass till musik. Musiken är inte vilken som helst, utan soundtrack från filmen Human. Jisses vilken känsla! Det blir en del armbalanser och ”jobbiga” positioner och musiken hjälper mig. Jag tänkte bara köra 20 minuter eller så, men det blir nästan 50. Känns skönt i kroppen.

Jag och Wilma tar en sväng ner till stallet, ut över fälten och in i hagen. Dimman är tät och gräset väldigt vått. Wilma vill helst tillbaka till sängen. Inte riktigt än säger jag. Kom nu.

Genom fårhagen i morgondimman

Vi går till stencirkeln som är extra magisk i morgondimman. Platsen andas visdoms. En plats för vila och eftertanke där människan kan komma ikapp sig själv. Jag ser framför mig hur jag välkomnar grupper hit. Man får gå genom hästhagen. Hästarna är snälla och nyfikna, följer med en bit men stannar utanför cirkeln.

Stencirkeln i dungen en dimmig morgon i november

Stencirkeln i dungen en dimmig morgon i november

Likaså är platsen för den kommande eldplatsen riktigt mystisk idag. Jag ser fram mot att bygga den till våren. Jag tänker mig en nedsänkt eldplats med stencirkel runt om. Cirkeln fortsätter med fler lager och skapar ett vacker mönster. Jag tänker mig att ta inspiration från samernas tradition, eller kanske Nordamerikas indianer. Men det måste betyda något. Symbolisera ritualernas kraft, samling, delandet av tankar och känslan av samhörighet kring elden.

Här skall min eldplats ta form, byggas för hand med stenar som var och en betyder något för mig.

Här skall min eldplats ta form, byggas för hand med stenar som var och en betyder något för mig.

Efter en snabb frukost kör jag till Brösarp för att träffa bästa kollegan Torgny Vikblad och hans Cecilia. De bor jättemysigt i en lite stuga inne i skogen. Vi fikar, tar en sväng med hundarna och trivs. På hemvägen kör jag till Buhres Fisk i Kivik för att köpa en bit lax till middagen.

Det blir färsk ärtsoppa med mynta, kokt potatis, morötter och sötpotatis till laxen med mycket citron. Man kan tro att jag känner mig ensam, men icke. Jag trivs verkligen i mitt eget sällskap. Det är tur det eftersom Mats är kvar i Falsterbo tills vidare. Vi längtar såklart efter varandra, men pratar i telefon varje dag.
Jag inser att jag inte levt ensam på sådär 37 år! Sambo, gift, tre barn med nästan 4 års mellanrum…blir inte mycket egen tid. Jag undrar hur många år jag spenderat på olika lekplatser? Men nu tar jag igen en hel del av det där.
Den här dagboken är för att komma igång med skrivandet igen. Jag gillar ju att skriva och berätta. Ett tag fick jag för mig att jag inte har så mycket att säga egentligen. Min berättelse är väl mest intressant för mig, inte för andra. Men så samlar jag mig, jag behöver inte tro på den där tanken. Den känns verklig, men är inte sann. Så jag kommer lite närmare för varje dag. Det är inte viktigt att det går fort. Det viktigaste är att det är autentiskt.

Nu ska jag se om jag kan dela internet från telefonen så att jag kan kolla på filmen Human som är en film av Yann Arthus- Bertrand på YouTube. Musiken är komponerad av Armand Amar. Fantastisk!

Tisdag 6 november

Vaknar som vanligt vid sex. Jag noterar hur annorlunda livet ter sig här från Falsterbo. Det som är tydligast är hur jag anpassar mig efter solen och månen, ljuset och mörkret.
Det blir mörkt klockan fem, och då menar jag mörkt. Här finns inga gatlampor, bara ljuset från vår gård, gårdar längre bort och stjärnorna. Jag har pannlampa, ficklampa och reflexer av alla de slag. Wilma har självlysande halsband och koppel.
Men på morgonen när ljuset återvänder vill jag upp, gärna ut. Jag försöker vara ute hela dagen och fixa med sådant som kräver dagsljus. Kvällen blir rätt lång, så arbete framför datorn sparas till efter mörkrets inbrott. Det blir viktigt att laga mat och duka vackert. Jag ser till att blommorna har färskt vatten, blåklinten blommar för andra gången på fältet här intill.
Jag groddar alfalfa och böngroddar och tar noga vara på sköljvattnet som ger fantastisk näring till växterna.

Jag beslutar köra ner till Stenshuvud för att se soluppgången från det östra huvudet. När jag parkerat bilen möts jag av en underbar vy ner över ängarna.

Morgonljus över Stenshuvud Nationalpark

Morgonljus över Stenshuvud Nationalpark

Det har redan hunnit ljusna så pass att jag inte behöver ficklampa genom skogen. När jag kommer fram slår jag mig ner och bara väntar. Det är magiskt. Jag känner hur tacksamheten väller upp inom mig av att vara vid liv, att ha ögon att se allt detta med, öron att höra bruset från havet, rasslandet i träden, sången från gässen som seglar förbi i en stor flock mellan mig och soluppgången.

soluppgång i november från Stenshuvud

soluppgång i november från Stenshuvud

Jag dricker mitt kaffe med varm havremjölk och du kan tänka dig att det smakar gott.Nu känner jag mig redo för en promenad längs stranden i riktning mot Knäbäckshusen, Rörums norra å och sedan tillbaka via Kortels huvud till Stenshuvuds naturrum.
Kanske har man haft ett kalas på stranden under helgen för någon har glömt kvar en ballong som hänger från ett träd. Wilma blir överförtjust och vi stannar och leker ett tag.
Leker ja. Tänk så lätt det är att missa den viktiga ingrediensen i livet. Hur ofta glömmer vi inte bort just det?

Wilma dansaWilma dansar och leker i soluppgångenr och leker i soluppgången

Wilma dansar och leker i soluppgången

Det är en oerhört vacker morgon på stranden. Ljuset, stenarna vattnet. Bara se själv!

Vattnet polerar stenarna så att de reflekterar ljuset så vackert

Vattnet polerar stenarna så att de reflekterar ljuset så vackert

Ser du vad jag ser?

Ser du vad jag ser?

På kvällen får jag besök av en ny vän, Lotta. Vi äter min hemgjorda tofu på kikärtsmjöl, grönkålssallad och rotfrukter. Hon är väldigt hästintresserad, älskar naturen precis som jag och gillar också att träna. Vi beslutar att försöka få ihop en grupp som vill träna med mig på måndagskvällarna på Svabesholms Kungsgård. Anders Thuresson som äget Svabesholm är positiv till projektet och jag drar igång en omgång med min egen designade träningsform FF – Functional Flow som är en effektiv och rolig träningsform inspirerad av funktionell träning, pilates och yoga. Det ser jag fram mot.

Hemlagad tofu på kikärtsmjöl

Hemlagad tofu på kikärtsmjöl

Onsdag 7 november

 Idag åker jag tillbaka till Falsterbo för att få träffa mina älskade grabbar, Mats och Alex. I kväll är det sista gången på hundkursen som varit både kul och nyttig. Självklart han jag med en liten vandring runt gården innan jag åker. Jag låter bilderna tala.

Vår vackra grind till gården

Vår vackra grind till gården

Dimma över ängarna

Dimma över ängarna

morgonljus

morgonljus

Jag är snarat tillbaka!

2 Comments

  1. Lotta Malmgren

    Tack för fina dagboken! Jag förstår att du njuter. Du beskriver livet på Österlen så fint, och jag kan se platserna och känna känslan!

    • Vad kul att du känner så Lotta! Ja, jag försöker beskriva hur jag har det och vad som händer så att den som läser liksom är med mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.